Det började som en skakning på nedre däck
Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck
Vi förstod inte riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck
Man hade sagt oss att detta var världens modernaste osänkbara skepp
Du tog vårt foto av barnen, dina smycken och din hatt
Jag tog en tröja, jag tänkte att havet är säkert kallt
När vi steg ut ur vår hytt och såg hur vattnet börjat strömma in
Såg jag en tår, eller var det kanske en droppe vatten på din kind
Vi följde pilar som angav räddningsbåtens plats
Det var på översta däck fast det egentligen var första klass
Vi var rätt många men alla tog det ganska lugnt
Det var väl bara en herre från tredje klass som trängde sig lite dumt
Vi träffade en man som vi hälsat på förut
Han presenterade oss för sin dotter och sin fru
När vi kom upp på däck sa kaptenen att livbåten inte gick att få i sjön
Det var visst kedjorna till nån hissanordning som någon hade glömt
Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne
Och vi skålade för imperiet och för varann
Nu börja skeppet att sjunka snabbare och dess lutning var ganska stor
Många hoppade i vattnet men vi beslöt att stanna kvar ombord
Sen lämna råttorna skeppet för att söka sig mot land
Men vi stod kvar där på däcket och höll varann i hand
Vi tänkte havet är alltför stort och kallt och vilt
Och i de båtar som satts i sjön fanns inte plats för en enda till
Sen spela fartygsorkestern "Närmare Gud till Dig"
Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt för just vår tid
Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp
Vi går till botten där vi står men flaggan, den går i topp