Det sjunger några ungar på Karl Johan
De låter starka och fina som bara ungar kan
Själv är jag bakom lås och bom på mitt hotell
En kväll bak barrikaden, en vanlig kväll
Över mitt huvud svävar en kolsvart gam
I rummet bredvid mitt sjunger en tokig dam
Och jag är trött och tveksam men deras sång är glad
Om inga ungar funnes så slutar jag
Min dam, att språket slinter i vissa fall
På grund av snö som blöt är fast den är kall
Stor sak däri, skidåkning har också charm
Gnid in ditt skinn med nässlor, så du blir varm
Men det ska vara nässlor från vikens kant
Och inga sneda nässlor från ruinens brant
Bevara oss från dem som dessa saluför
Oss och de glada ungarna här utanför
När inga ungar längre finns är allting slut
Vad är det då för mening om man står ut?
Visst har det blivit kaos i tidens lopp
Men så länge det finns ungar så finns det hopp