När Lisa gjorde sin entré, som pressad i papier-maché,
Satt tomma män vid tomma bord och viskade intima ord.
För kärlek var att tala tätt, att rimma rätt i en kuplett
Att mötas mun mot mun för så var just en kyss, en kyss ändå.
Vem tände då en cigarett? Vem brann väl då i helvetet?
Vem kunde vara så blasé, när Lisa gjorde sin entré?
När Hamlet gav sin tragedi, blev liv och död ett gyckleri,
En man han knappt gå bort fören, hans bleka vålnad gick igen.
Om nån i sin melankoli såg livets djup, föll han däri,
Att vara eller inte va, frågan för alla och envar.
Vem tände då en cigarett? Vem brann väl då i helvetet?
Vem stod bakom ett draperi, när Hamlet gav sin tragedi?
Vem missade en komedi? Vem stod bakom ett draperi?
Vem kunde vara så blasé, när livet hade allt att ge?
När Lenin gjorde sin sorti, var det i tidens rififi,
Som dockor pep varje kamrat, förrädiska som plagiat.
Men mitt i all disharmoni, av baktal och buktaleri,
Tyngd i sin andes tyngd i bly, stod Stalin stum, som en staty.
Vem tände då en cigarett? Vem brann väl då i helvetet?
Vem missade en komedi, när Lenin gjorde sin sorti?