Och jungfrun hon gick på kyrkogården in
Där födde hon sig en liten arving
Hon tänkte där var ingen som såg det
Och därfor tog hon livet utav det
Det var min yngsta broder som stod mig näst
Der var min yngsta broder, som plågar mig mest
Han satte mig i band och i bojor
Gud nåde mig uslaste fånge
Min mor hon skänkte mig en silverkanna ny
Med fyra guldfötter och stolpar däruti
Den fyllde hon med blanka riksdaler
Sin dotter hion ville betala
Men konungen han svarte min moder altså
Ej heller bryr jag mig om er silverkanna då
Ej heller er blanka riksdaler
Er dotter skall sin gärning själv försona
Ack hör ni unga flickor som ståndar mig så när
Som världen känner litet och henne icke lärt
Låt aldrig falska gossar er bedraga
Då får ni sorg i alla era dagar