Jag vände mig från baren och jag blickade över rummet Där jag såg hur nymfer höll varann i hand Jag läppjade på champagnen och jag tänkte lite sakta Hur moralen ändå hade malts till sand Jag undrade om de själar som blott glider genom natten I salonger ständigt fyllda utav glam Någonsin känner smärta, känner glädje eller Känner minsta skam Jag tänkte snabbt tillbaka och jag insåg nästan genast Hur vi hade skapat denna obalans Vi uppmuntrade elegans, vi uppmuntrade varje chans Till lite ren och kemisk dekadens Och kanske var det vackert att se pojkar gå med flickor Men det gav oss knappast någon spänning alls Så nu satt jag här blasé och såg Hur kvinnor kysste längs varandras hals Vi jagade begärets mål Varje natt mot begärets mål Hör glasen klirra, hör massans sorl Begärets dunkla mål Vi jagade begärets mål Som varje år var vårt sista år Extasen läkte livets sår Begärets dunkla mål Innan skratten skallat ut så gick jag genom hallen Ut på gatan, in till sätet på en bil Den startade, vi åkte bort, från gryningen, från tårarna Vi åkte långt, vi åkte många mil Och där jag satt, såg alla ljus, så tvekade jag en aning Om det fanns någonting som alls var värt att se För när man kommer nära är det knappast värt Att titta eller le Vi jagade begärets mål Varje natt mot begärets mål Hör glasen klirra, hör massans sorl Begärets dunkla mål Vi sökte blott begärets mål Alla svala pikanta bål Som varje år var vårt sista år Begärets dunkla mål Vi jagade begärets mål Varje natt mot begärets mål Som varje år var vårt sista år Begärets dunkla mål Vi sökte blott begärets mål Extasen läkte livets sår Alla svala pikanta bål Begärets dunkla mål