Jag hade talat med de pojkar som sett livet Talat med de pojkar som sett allt Jag hade blickat i den bok där det stod skrivet Att livets synder aldrig får sitt straff. Jag hade sprungit längs de långa boulevarder Där rika människor träffas för att le Jag hade vandrat under långa mörka nätter Tittat fast det inget fanns att se Ingenting är längre värt sitt pris Du bränner bort ditt liv för några bitterljuva dar Ingenting är längre värt sitt pris Jag minns den sista, den sista tangon i Paris Att hela tiden vara på gränsen till att mista Förlora både huvud kropp och själ Att känna till att varje natt kan bli din sista Att inte längre tänka på sitt väl Att balansera på den tunna spända linan Men utan rädsla för att falla ner Att vakna upp och plötsligt inser man sin fara Att tveka, vackla, falla ner och ner Ingenting är längre värt sitt pris Du bränner bort ditt liv för några bitterljuva dar Ingenting är längre värt sitt pris Jag minns den sista, den sista tangon i Paris