Jag hade talat med de pojkar som sett livet
Talat med de pojkar som sett allt
Jag hade blickat i den bok där det stod skrivet
Att livets synder aldrig får sitt straff.
Jag hade sprungit längs de långa boulevarder
Där rika människor träffas för att le
Jag hade vandrat under långa mörka nätter
Tittat fast det inget fanns att se
Ingenting är längre värt sitt pris
Du bränner bort ditt liv för några bitterljuva dar
Ingenting är längre värt sitt pris
Jag minns den sista, den sista tangon i Paris
Att hela tiden vara på gränsen till att mista
Förlora både huvud kropp och själ
Att känna till att varje natt kan bli din sista
Att inte längre tänka på sitt väl
Att balansera på den tunna spända linan
Men utan rädsla för att falla ner
Att vakna upp och plötsligt inser man sin fara
Att tveka, vackla, falla ner och ner
Ingenting är längre värt sitt pris
Du bränner bort ditt liv för några bitterljuva dar
Ingenting är längre värt sitt pris
Jag minns den sista, den sista tangon i Paris