Jag lever bland förfall och dekadens
Jag är en son av synd och skam och mitt hjärta skäms
Av dom jag aldrig ville bli är jag den som står främst
Om man ångrar sig sen
Om man vänder allt mot sig själv och säger nej
Men jag vet att löften kan dö
Och jag ser tiden rinna från oss nu
Kunde du som jag
Se hur alla vita väggar som just blev vår
Och vem du än blev sen
För ett par år, kunde ingen kalla mig resverv
Och vem jag än blev sen
För ett par år, var jag mer än vem som helst
För dig
Jag är pojken som ensam cyklar hem
Det är bara jag mot världen och allt annat kommer sen
Men kedjor skuggorna vilar i kan sprängas när som helst
Jag cyklar fortare hem, allting blir enklare sen när lampan tänds
Jag vet att löften kan dö
Och jag ser tiden ticka från oss nu
Kunde du som jag
Se hur alla vita väggar som just blev vår
Och vem du än blev sen
För ett par år, var jag mer än vem som helst
Och vem du än blev sen
För ett par år, kunde ingen kalla mig resverv
Och revet utanför mitt hjärtas kust
Kan jag riva ner närhelst jag får lust
Jag låter havet piska ner och flå min hud
Som en sista stolt signal från mig till gud
Skogen utanför min cirkels mitt
Låter synden av ogräs växa fritt
Och stockarna som bor där i min hals
Gör att vrålen från träden inte hörs als
Men jag vet att löften kan dö
Och jag ser tiden rinna från oss nu
Kunde du som jag
Se hur alla vita väggar som just blev vår
Och vem du än blev sen
För ett par år, kunde ingen kalla mig resverv
Och vem jag än blev sen
För ett par år, var jag mer än vem som helst
För dig