"Det känns som om allt håller andan" Sa gamle Emanuel Han hade vitskjortan på sig Det var sommarens sista kväll Vi satt på soffan inunder rönn' Och kände en aning av höst Där satt vi och tittade ut över sjön När han plötsligt sa, liksom högt för sig själv Och med eftertänksam röst: "Ett liv är kan hända" "Att liksom en slända" "Få flyga en enda, skälvande dag" "Och sen blir det afton" "Och man tappar kraften" "Och känner sig gammal och svag" ♪ Det liv som jag själv fick att leva Det var som en lång arbetsdag Så nu känns det bra att få sitta Ner för att vila ett slag Och då börjar tankarna vandra Tillbaks längs den väg man har gått Då minns man alla dem andra Som också slet för en bättre tid Fast det mesta var fattigt och smått Och man faller ifrån Men livet går vidare Och hur man har brukat sin tid Bestäms utav vilket Sorts liv som man lämnar Efter åt dom som tar vid ♪ Dom drömmarna som vi bar på Var inte om ära och guld Nej, vi drömde om människovärde För barnens och barnbarnens skull Och visst var det bra, det som hände Att den ständiga hungern försvann Att vi slapp allt bostadselände Men det kan inte hjälpas, ändå så känns det Som om drömmen aldrig blev sann ♪ Fast några kom ju att leva Hela livet med vitskjortan på Och fast man slet ont och for illa Så vill jag inte byta ändå "För sviker man dem som står nära" Sa gamle Emanuel Blir skymningen bitter att bära Och vi satt på soffan inunder rönn' Det var sommarens sista kväll