Vinden var kall och jag frös Leden jag följde var plågsam och brant -Min ena bindning är lös! Sa hon som hann upp mig vid skuggornas kant Jag bländades av solen, men ej den som alla ser Vit som nattviolen, när du log så lyste allting ännu mer Du gör mig snöblind Jag famlar i skenet av dig Snöblind Du är så vitt jag vet, här hos mig Bindningen skruvades fast Vi delade smörgås och en kopp choklad Vi gav oss av i all hast Du som var snövit, och "toker" blev jag Jag följde dig i spåren, i farten som du höll Vi plåstrade om såren, jag såg aldrig vad som hände när vi föll Du gör mig snöblind Jag famlar i skenet av dig Snöblind Du är så vitt jag vet, här hos mig …La la la Snön smälte till slut Och skidorna ställdes i varsitt förvar Solen falnade ut Det var nån som sa att skenet bedrar Jag bländades av solen, men ej den som alla ser Vi plåstrade om såren, jag såg aldrig vad som hände när vi föll Du gör mig snöblind Jag famlar i skenet av dig Snöblind Du är så vitt jag vet, här hos mig