Att fjällvråken flyger är ej att förundra
När allting från ovan så fagert att se
Då solvarma dagar får heden att blomma
I färger som aldrig en pensel kan ge
Med brinnande höstblad går floran till vila
Lämnar sin näring till kommande vår
Av frukter och bär finner någon en styrka
Att möta en tid då de svaga förgår
Jag lever i närhet av taiga och fjäll
Där vindarna talar och själen blir stum
Jag lyssnar till intet och känner mig säll
Med himlen som taket i skapelsens rum
Fast ljuset har sinat, och kylan så bister
Är fjällen berikad av andra behag
Som bländande vyer av snöiskristaller
Där haren har strukit i aftonslag
Jag lever i närhet av taiga och fjäll
Där vindarna talar och själen blir stum
Jag lyssnar till intet och känner mig säll
Med himlen som taket i skapelsens rum