Att fjällvråken flyger är ej att förundra När allting från ovan så fagert att se Då solvarma dagar får heden att blomma I färger som aldrig en pensel kan ge Med brinnande höstblad går floran till vila Lämnar sin näring till kommande vår Av frukter och bär finner någon en styrka Att möta en tid då de svaga förgår Jag lever i närhet av taiga och fjäll Där vindarna talar och själen blir stum Jag lyssnar till intet och känner mig säll Med himlen som taket i skapelsens rum Fast ljuset har sinat, och kylan så bister Är fjällen berikad av andra behag Som bländande vyer av snöiskristaller Där haren har strukit i aftonslag Jag lever i närhet av taiga och fjäll Där vindarna talar och själen blir stum Jag lyssnar till intet och känner mig säll Med himlen som taket i skapelsens rum