Nere vid Zinkensdamm en juninatt Gick jag och undrade var jag hade vart. På Hornsgatans öde stråk mötte jag dej. Vi gjorde sällskap hem. Vi gick hem till mej Sällan visad ömhet Brann som en glöd i mej Och ett barn i trasor Skrek efter bröd i dej. Solens första strålar Kom genom rutans skumma glans Och en koltrast satt och sjöng På ett tak någonstans. Och när vi vaknade Föll regnet ner. Vi köpte rom och frukt och något mer. På Tantolundens golv av gräs Under blad och gren Där låg vi och drack Rom i regnet Rom så ljus och len. Rom så ljus och len. Och jag sa: Jag tycker om dej. Och du sa: Jag tycker om dej. Det var väl bara nåt som vi sa Som vi sa för att det lät så bra. I oktobernattens grav. I Stockholms svarta skog Värms jag än av det du gav Och det du tog. På hyllan under spegeln Där står ditt läppglans kvar. Buteljen ligger tom i regnet. Där våta löven far Nere vid Zinkensdamm en juninatt Gick jag och undrade var jag hade vart. På Hornsgatans öde stråk mötte jag dej. Vi gjorde sällskap hem. Vi gick hem till mej