Så kom du då till sist, du var en främling En mytgestalt som jag hört talas om Så många hade målat dina bilder Men det var bortom bilderna du kom Vi trodde du var användbar, till salu Vi skrev ditt namn på våra stridsbanér Vi byggde katedraler högt mot himlen Men du gick hela tiden längre ner Du är ett barn som ligger på ett jordgolv Du fryser om vi inte griper in Du rör vid kroppar, hatar orättvisor Du bjuder älskande på moget vin Du stiger ut ur alla tomma gravar Du är en vind som säger: det blir vår Du kommer som en flykting över bergen Du följer oss dit ingen annan når Du är den sång om livet som jag glömde Den sanning jag förrådde dag för dag Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde Bär dina bråddjup, dina anletsdrag Kom närmare, bli kvar hos mig Det mörknar Och kanske ljusnar det på nytt igen Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast Som sjunger timmen innan gryningen