Tänk att jag dansar med Andersson, lilla jag Lilla jag, med Fritiof Andersson! Tänk att bli uppbjuden av en sån populär person! Tänk vilket underbart liv de' ni för Säj mej hur känns det att vara charmör, Sjöman och cowboy, musiker, artist, Det kan väl aldrig bli trist? Nej, aldrig trist fröken Rosa, har man som er kavaljer. Vart jag än ställer min kosa, aldrig förglömmer jag er. Ni är en sångmö från Helikons berg Oh, fröken Rosa, er linje er färg – skuldran, profilen Med lockarnas krans, ögonens varma glans. Tänk inspirera herr Andersson, lilla jag Inspirera Fritiof Andersson! Får jag kan hända min egen sång, lilla jag, en gång? "Rosa på bal", vackert namn eller hur? Börjar i moll och finalen i dur När blir den färdig, herr Andersson säj, Visan ni dikter till mej. Visan om er fröken Rosa, Får ni i kväll på ert bord. Medan vi tala på prosa, Diktar jag rimmande ord. Tyst, ingen såg att jag kysste er kind. Känn hur det doftar från parken av lind. Blommande lindar kring månbelyst stig – Rosa, jag älskar dig!