Utanför susar röda stugor förbi
De gula fälten lyser i solen
Jag slumrar till men vaknar sedan plötsligt till igen
När någon går förbi och stöter emot stolen
Min väska är full utav allt jag tänkt få gjort
Och det sorlar och det prasslar i vagnen
Jag har läst ut min bok och jag har ätit upp min frukt
Jag har väntat så på denna dagen
För jag ska till min älskade, han bor långt härifrån
Och tåget far fram genom Sverige
Jag vill kyssa honom ömt, jag vill ta honom i famn
Men det är ännu så långt härifrån
Och nu stannar vi till vid en öde perrong
Jag ser ingen som går av eller på
Varje stad som bi passerar ser likadan ut
Och jag förundras att det alltid är så
Nu finns tid till att tänka i lugn och ro
Några timmar som inte är fyllda
När jag ser ut över sjöar över äng och över mo
Tar jag paus ifrån allting ett tag
För jag ska till min älskade, jag närmar mig snart
Och det pirrar i hjärtat av längtan
Ska han kyssa mig ömt, ska han ta mig i sin famn?
Men det är ännu så långt härifrån
Och nu ropas det ut: slutstationen är här
Glöm ingenting och tack för denna gången
Min väska är tung men mitt hjärta är lätt
Och där står du på perrongen
Allting runt om mig blir suddigt men du syns så klart
Jag hade glömt dina ögons vackra glans
Och nu står du där framför mig som om tiden har stått still
Som om inget mer i livet nånsin fanns
För jag är hos min älskade, ja stunden den är här
Och ditt leende strålar emot mig
Och du kysser mig ömt och du tar mig i din famn
Och jag vill aldrig mer fara härifrån