Det är alldeles underbart hur livet är, Umeå, hur fint det är här Hur bra det gav mig kvinnan i mitt liv, för det nu tiden skall Så ilar det en höststorm, Hon säger att det känns av mina hjärtslag när hon vilar på min bröstkorg Det stormar hårt, den onda stormen blåser mig, Emellan sprit och annat destruktivt som jag vill bort ifrån Har varit likadant så länge jag kan komma ihåg, Längtan efter känslan, detta lugn jag aldrig kommer nå Jag ägnar var sekund, och varje vaken stund Av drömmen om att någon gång i livet kunna det lugnt Jag måste leva fullt ut när jag är ung, Så fester efter fester med efterfester är galet tungt Men stormen den för med mig överallt, Den far i motvind, till kind, mot min, allt jag har. Vi måste finna skydd, inte blåsa bort, Men det känns bra, tar den en, tar den båda oss Tare lugnt Tare lugnt Folk varnar mig, Men det är svårt att vara positiv när den tickande krokodilen jagar mig Försöker dock att söka hopp, hos jungfrun vill lagunen, Vi flaskar och skutar upp på det eviga bergets höga topp Jag har sett upp till det försvunna, jag vill bli en sån Men ödslar bort mitt liv på att försöka stoppa tidens gång De känner att mitt liv är långt Och tvingar mig stanna och andas och hitta nåt annat att skriva om Men min morfar, han var framgångsrik i friidrott, Nu kan han inte gå och byta kanalen till eurosport Kan inte gå själv men ser det fort som livet gått Jag ser mig själv i hans sorgsna ögon och slitna kropp Och snart så är jag där, armarna tunga och magen rund, Men inne i samma dagliga drömmar när jag var som ung Jag måste ta det lugnt, tänka på mina äldre dar Morfar, jag älskar dig, jag hoppas att du blir bättre snart Tare lugnt. Denna storm kommer aldrig att dö Vinden styr mig som ett fallande löv Vart ska jag fara nu? Allt de säger mig är...