Jag vaknar upp, nattens täcke tungt Få ljud hörs under månens sken Uti en dal, likt Audhumblas bädd Inget minne utav färden hit Likt Hels hand griper kylan mitt sinn I mörkrets skrud dväljes mången oting Jag vandrar runt, rädslan stiger fort Men jag finner en uråldrig port Den leder ned till jordens hjärta Jag följer gången, frusen till min märg Men väsen bodde där i mörkret Av blodtörst fött Mördarfolk, utan samvetets kval Inget mer än bara ondska kvar Om du vågar gå in där i mörkrets hem Kommer Drauger bli din död En skepnad reste sig över mig Ett vidunder med mordisk blick Fördömd att leva i jordens famn Ingen nåd i dess ögon fanns Jag sprang för livet, driven av ren skräck Följd av styggelsens steg Mördarfolk, utan samvetets kval Inget mer än bara ondska kvar Om du vågar gå in där i mörkrets hem Kommer Drauger bli din död Övermannad av döda ting De rev och slet, de högg och bet Jag blev där lämnad, blödande och svag Jag kände min livslåga falna Min kropp är sargad, min törst för levandes blod Och Valhall stängs för mig Mördarfolk, utan samvetets kval Inget mer än bara ondska kvar Om du vågar gå in där i mörkrets hem Kommer drauger bli din död Dömd att vaka i evig tid Det har blivit min sista lott Om du vågar dig in där i graven min Kommer Drauger bli din död