Jag såg min här av troll och vätte Slappa spjut så långt ögat mätte Tusende kroppar, alla döda och svala Min armé ur skogen nu låg i dvala (din armé ur skogen nu låg i dvala) Då sjöng honan mörk en sång av hat Hon lovade bort gåvor och själar till mat Åt en dyster ande ur springornas rike En runa ristades, aldrig skådats en like (en runa ristades, aldrig skådats en like) ♪ Som en blixt i natten av eldens färg En kraft som kväljde i kött och märg En tunga av illdåd och sotig svärta Nu hördes ett skrik av tusens smärta (nu hördes ett skrik av tusens smärta) ♪ Skogens topp och klippans kant som värn Svart som åskmoln och skogens tjärn Fjädrar nu spreta där skinnet voro Till tiders slut när de ropa sin oro Så miste rivarn sin bror av kam Flög sin väg till världens kant Av ett glömt och fasligt trolldomsdåd Det förkolnade sinnet kände ingen nåd Nu faller skyars svarta mästare Slagsfältet kallt och likets kyla Fulla av slagens rus och svekets hat De gnaga utan ära på krigets ruttna mat Till tiders ände