Allt det som en gång var har lämnats kvar
Inuti mitt besudlade minne av barndomens dagar.
Ett vandrande lik vars förståelse för världen är vriden.
Inspirerad av mina förfäders sadistiska ovanor.
Min tid är kommen, vill du följa med mig
Ner mot undergången där allt mörker blir till ljus?
Vansinnes sången som ekar i huvudets tunna väggar
Har aldrig varit, så vacker,
Så ljuvlig, så smakrik.
Det är som om fortsättningen av
Berättelsen fått en annan livsform.
Fast rent av brutal, förskräcklig
Och ännu mera äcklig.
Min tid är kommen, vill du följa med mig
Ner mot undergången där allt mörker blir till ljus?