Jag har köpt en saxofon av en släkting som är stor som en husvagn
Jag gick hem och skulle se om jag kunde spela på saxofonen
Och jag blåste som en tjur, men det hände ingenting
Så jag rynkade på mina ögonbryn
Men så hände sig som så, jag fick fram två toner
Och jag kom ju nästan i extas
Och jag blåste på som fan, hela natten, hela dan – allt på saxen
Då kom grannarna in och frågade om jag hade gallsten
Då blev jag så jävla arg, så jag tog min saxofon
Och slängde den i väggen med ett brak
Sen så sprang jag iväg till min släktings kåk
För att ge honom en jävla omgång
Och han sprang som en idiot, där på sin stora fot
För han hade förlorat den andra i kriget
Han var vältränad han, så han hann liksom undan
Och jag kom efter och började att flåsa
Åh, saxofonen!
Är det lättaste inschtromentet, ja!
Sen så gick jag hem igen och tog fram min saxofon och börja tuta
Då så hördes det ett brak ifrån dörren till min lägenhet utanför
Jag gick dit och öppnade och fick se uppretade grannar
Som stod där med varsin stor knölpåk
Och de rusade in och börja slå mig i skallen
Så jag fann för gott att retirera en liten bit
Och jag sprang som en idiot, där på min stora fot
För den andra hade fastnat i saxofonen
Och jag sprang som själve fan, över stock och över sten
Grannarna, de flåsade mig i nacken
Åh, saxofonen!
Är det lättaste inschtromentet, ja!
Jodå!