Likgiltigheten är en form där du lägger din förtvivlan
Och stilla vaggar vid ditt bröst
Som vaggar du ett barn och inte kan inse
Att det ska växa, att det ska tala, att det ska lära sig gå
Och lämna dig
♪
Äger du varken mod eller kraft eller glädje
Eller är den förtvivlan allt för liten och grå
För att stå för sig själv
Om jag säger så
Då brukar du klä dig i likgiltighet
♪
Det är ditt sätta att överleva
Det som sliter i dig
Och som kräver av dig de svar du inte har
Därför likgiltighet som håller frågan borta
Och som är enkel och användbar
♪
Men en dag ska du förrådas
Av likgiltigheten
Som den dagen du förrådde dig till den
Du ska stå där modlös, och kraftlös
Och utan glädje och inte äga någon likgiltighet
Den dag du behöver den bäst
Ska den försvinna
Ty den da'n den försvinner behöver du den bäst
♪
Den försvinner och den krossar dig
Genom att försvinna
Som ett tomrum krossar sitt skal
När världen ger sig till känna