Jag är trött och jag är slut, Precis som många andra. Jag tar den smala gränden nu, Där skammen brukar vandra. Livet e' en sommar, Som hastigt blommar ut. Men jag spar ett leende, Och följer min väg till slut. En sak har jag lärt mig här, Livet, det ska levas. Den som ger är den som har, Bröd och vin ska delas. Jag har rest så långt och länge, Och jag anar resans slut. Men jag spar ett leende, För jag vet, det har vänt förut. Det är inte mycket jag har lärt, Längs vägen där jag gått. Mer än att livet rör sig i vågor, Till nåt slags hopp. Men jag håller huve't högt, Trots att det känns rätt tungt nu. Min älskade gick, till en annan famn, Pengar söp jag bort ju. De' e' nästan, så jag skrattar, Kan man sjunka längre ner? Jag spar mitt leende ändå, Och ser, vad som dagen, ger...