Veckan hade nått sitt slut och jag var redo för en ledig helg Jag och en bekant, vi fann en plats att slappna en ikväll På andra sidan rummet såg jag något underbart Jag vågade mig fram och tog ett litet andetag Och jag sa: Du är vacker och du väcker vackra ord i mig Du är vacker, låt mig säga vackra ord till dig För när jag öppnar munnen blir det inte alltid rätt Möter du min blick så kan jag säga det så lätt Du är vacker och du väcker vackra ord i mig Du var just på väg att svara men vi hejdades av hennes vän Var drömmen redan över, var det dags för ruta ett igen? Men hon vände sig tillbaka och hon avbröt sin kamrat Förklarade för oss att hon vill stanna här ett tag Och hon sa: Du är vacker och du väcker vackra ord i mig Du är vacker, låt mig säga vackra ord till dig För när jag öppnar munnen blir det inte alltid rätt Möter du min blick så kan jag säga det så lätt Du är vacker och du väcker vackra ord i mig Vad gör jag nu? Var det menat eller bara tur? Men då tar hon mig i handen Och viskar något vackert till mig, till mig Och jag faller ♪ Jag kommer aldrig ångra att jag öppnade min mun Tänk att våra blickar möttes för en kort sekund Du är vacker och du väcker vackra ord i mig Väcker vackra ord i mig Du väcker vackra ord i mig