Veckan hade nått sitt slut och jag var redo för en ledig helg
Jag och en bekant, vi fann en plats att slappna en ikväll
På andra sidan rummet såg jag något underbart
Jag vågade mig fram och tog ett litet andetag
Och jag sa:
Du är vacker och du väcker vackra ord i mig
Du är vacker, låt mig säga vackra ord till dig
För när jag öppnar munnen blir det inte alltid rätt
Möter du min blick så kan jag säga det så lätt
Du är vacker och du väcker vackra ord i mig
Du var just på väg att svara men vi hejdades av hennes vän
Var drömmen redan över, var det dags för ruta ett igen?
Men hon vände sig tillbaka och hon avbröt sin kamrat
Förklarade för oss att hon vill stanna här ett tag
Och hon sa:
Du är vacker och du väcker vackra ord i mig
Du är vacker, låt mig säga vackra ord till dig
För när jag öppnar munnen blir det inte alltid rätt
Möter du min blick så kan jag säga det så lätt
Du är vacker och du väcker vackra ord i mig
Vad gör jag nu?
Var det menat eller bara tur?
Men då tar hon mig i handen
Och viskar något vackert till mig, till mig
Och jag faller
♪
Jag kommer aldrig ångra att jag öppnade min mun
Tänk att våra blickar möttes för en kort sekund
Du är vacker och du väcker vackra ord i mig
Väcker vackra ord i mig
Du väcker vackra ord i mig